Jag ser mig själv i spegen. Jag känner inte igen mig. Det här är inte jag. Tårarna har slutat rinna. Nu sitter jag bara här. Jag sitter med min musik och mina minnen och bara stirrar. På vad jag stirrar det vet jag inte. Jag försöker sova men det är meningslöst. Jag blundar men sover inte. Jag vågar inte somna för då är drömmarna där igen. De jobbiga drömmarna om allt jag bara vill glömma. Jag öppnar ögonen igen och allt är det samma som förut. Tyst och mörkt.
